I mataffären

Jag skulle gissa att mataffären är det moment i min vardag som irriterar mig absolut mest. Det brukar börja redan när man kommer i närheten av affären i kör in på parkeringen. Mat-affärs-parkeringar har tydligen inte, som i resten av samhället, några regler eller lagar att följa utan man kör lite efter principen: den som är äldst eller har flest barn vinner. Här ställer man bilen lite snett, sexigt över ett par parkeringar, man struntar i att betala eftersom man ändå bara ska handla 2-3 shoppingvagnar fulla. När man väl lyckats klämma in sig mellan en Curling-mammas Stadsjeep och 84-åriga Knuts Volvo 244 från 1982 i perfekt skick så går man för att ta en vagn. Väl framme vid vagnarna så kan man ge sig fan på att det står någon där redan. Denna person har även stått framför mig i kön till parkeringsautomaten, då var det problem med att leta upp plånboken och småpengar till automaten, samtidigt ska det pratas i mobiltelefon och spädbarn ska matas . När vi nu ses igen så har vi samma bekymmer med att hitta en femma till vagnen. Hon är stressad och ungen skriker. När hon väl hittar pengen så tappas den naturligtvis innan den hittar sin väg till vagnen, som för dagen är lite kinkig, kedjan släpper inte och proceduren upprepas med en ny vagn.

Väl in i affären så slås jag alltid av hur förvirrade alla blir av shopping. Påminner lite om Sälskapsresan och scenen där Stig-Helmer och Ole kommer ner till poolen första dagen och lunkar lite sakta och spanar in läget.

Chark- och ostdisken. Ta ett nummer, vänta tills numret ropas ut. Beställ det du ska ha och försvinn. Enkelt va? Nej, hopplöst svårt. Svenskar använder lappsystemet på ett lite annat sätt. Ta ett nummer, spring iväg och leta efter en massa andra saker, kom tillbaks och hoppa in framför någon annan i kön och säg: "Asså jag hade nummer 13 men jag missade det, jag kan väl hoppa in här?". Nej, det är detta som är hela poängen med kösystem. Ta ett nummer, när det är din tur så kan du beställa. Missar du din tur i kön så ta en ny lapp och lär dig en läxa!

Chark- och ostdisken upprepar sig lite då man kommer till kassan och ska betala. För här ska man tydligen parkera sin vagn och låtsas som om detta är en levande person. Jag vill inte putta din vagn åt dig och eftersom vagnen är just en vagn, så rör den inte sig själv. Kösystemet bygger på att man är redo när det är ens tur. Har du glömt tolv varor när du står i kön till kassan så är du inte färdig. I detta läge så får du ta din vagn och spring o leta hur mycket du vill. Och för allt i världen, låt inte din 4-åriga dotter eller son vakta åt dig.

Tack o lov så används inte checkar längre. Men personen före mig har lastat upp allt på bandet men väntar, av okänd anledning, med att plocka fram kreditkort, kundkort, kuponger och pantkvitton kassörskan berättar att det kostar 1812.11kr. Det är inte förrän nu man börjar leta upp allt mög. Varför kan man inte ha detta redo innan priset meddelad? Tjejen eller killen i kassan är beredd och har mycket mer att göra än du, men du ser inte denna person sitta o fippla med kuponger.

Jag fattar helt enkelt inte vad som är så svårt! Kommentarer?