tisdag 16 september 2008
Taxichaffis vs. psykolog
Jag har precis sett en reklamsnutt för de där tatuerarna på teve, Miami Ink eller Los Angeles Ink, kommer inte ihåg vilken. Men där hörde jag ännu en gång hur helt vanliga dönickar likställer sig själva som psykologer. Beeing a tatoo-artist is much like being a psychologist.. Jag har hört en annan yrkeskategori säga detta och det är taxichaufförer. Asså man sitter ju där i bilen och hör på folks problem, det är som att vara psykolog! Ehh, nej.. Det är rätt stor skillnad på att trycka nålar med bläck i folks armar och skjutsa dem hem från krogen och att vara psykolog. Det är ungefär som att konstatera att en byggnad brinner, strunta i det och samtidigt kalla sig själv för brandman. Idioter.
tisdag 2 september 2008
Jag säger som Stakka Bo
Here we go again, here we go go go to the temple of consumption!
Nu har PoN öppnat sin restaurang inne i stan. Och vi bestämde oss för att gå dig och se om de har lärt sig nånting. Vi satte på oss kritikerglasögonen och traskade dit. Ingenting har ändrats, maten är ok men den är långt ifrån värd 90 spänn. När vi går har vi glömt att plocka bort ett par glas från vårt bord och då vägrar Nils släppa ut oss utan står där framför oss och sätter på sig sitt hemskaste lismande leende och gnuggar händerna. Det är inte att han ber oss att plocka undan glasen som är det hemska utan det är det fruktansvärt inställsamma sättet som gör att jag bara blir irriterad. Snälla söta rara gästhelvete ni kan väl vara gulliga och plocka bort... HÅLL KÄFTEN O SLÄPP UT MIG!
Sen vill jag också tacka Joppe, Badde, Jeppe, Nisse, Sverre, Palle, Poppe, Pappe, Svempa, Putte, Nicke, Loppa, Svette, Frappe, Kloppe, Deppe, Samme, Inge, Velle, Rolle, Hilla, Julle o Gunnar för sitt eviga arbete med att hjälpa oss med den eviga uppfiften att skriva jobbiga e-mail till våra kunder och att komma ihåg att tacka Hemme, Jolle, Hutte, Kalle, Molle, Nille, Salle, Punge, Lasse, Ökke, Jimma, Helle, Julle och Skalle.
Och jag då... I would like to thank almighty god, my moms and my pops, and all my homies who aint wit us anymoo!
Nu har PoN öppnat sin restaurang inne i stan. Och vi bestämde oss för att gå dig och se om de har lärt sig nånting. Vi satte på oss kritikerglasögonen och traskade dit. Ingenting har ändrats, maten är ok men den är långt ifrån värd 90 spänn. När vi går har vi glömt att plocka bort ett par glas från vårt bord och då vägrar Nils släppa ut oss utan står där framför oss och sätter på sig sitt hemskaste lismande leende och gnuggar händerna. Det är inte att han ber oss att plocka undan glasen som är det hemska utan det är det fruktansvärt inställsamma sättet som gör att jag bara blir irriterad. Snälla söta rara gästhelvete ni kan väl vara gulliga och plocka bort... HÅLL KÄFTEN O SLÄPP UT MIG!Sen vill jag också tacka Joppe, Badde, Jeppe, Nisse, Sverre, Palle, Poppe, Pappe, Svempa, Putte, Nicke, Loppa, Svette, Frappe, Kloppe, Deppe, Samme, Inge, Velle, Rolle, Hilla, Julle o Gunnar för sitt eviga arbete med att hjälpa oss med den eviga uppfiften att skriva jobbiga e-mail till våra kunder och att komma ihåg att tacka Hemme, Jolle, Hutte, Kalle, Molle, Nille, Salle, Punge, Lasse, Ökke, Jimma, Helle, Julle och Skalle.
Och jag då... I would like to thank almighty god, my moms and my pops, and all my homies who aint wit us anymoo!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)